Innan migrationen till Madinah

Allah har sänt sin profet Muhammad, sallallahu ^alayhi wa sallam, som en vägledare för att förnya kallelsen till Islam. Under högsäsongen för handel i Makkah brukade profeten gå mellan människorna och säga till dem:

"Säg La ilaha illallah (Det finns ingen Gud förutom Allah) och ni kommer segra.”

Han gav dem de goda nyheterna om att en stor belöning skulle vänta de som trodde och varnade dem som inte trodde ett hårt straff i livet Hädanefter.

I början av sitt kall var det få som trodde på honom och majoriteten förnekade hans Kall och hans profetskap. Men Allahs Sändebud , sallallahu ^alayhi wa sallam, fortsatte att kalla till Islam och därefter stötte han på några människor från Yathrib (Madinah) som hade kommit till Makkah. De var från folkstammarna Al-‘Aws och al-Khazraj. Han kallade dem till Islam varav sex av dem trädde in i Islam. När de begav sig tillbaka hem till Madinah, sände han med dem Ibn Umm Maktum och Mus^ab Ibn ^Umayr för att lära dem Koranen till de som trodde och för att kalla de som inte trodde till Islam. Antalet människor som omfamnade Islam ökade det följande året.

Den skada och de trakasserier som de vantrogna utsatte profeten för ökade efter hans farbror Abu Talibs död samt efter hans frus, Khadijas, död, må Allah höja hennes rang. Bilal son till Rabah al-Habashiyy blev torterad under den stekande solen och lades ned på den brännande ökensanden. De brukade lägga stenar på hans bröst under den varmaste perioden på middagen men han sade ändå vad som betyder "Allah är den Ende den Odelbare". Sumayyah, moder till ^Ammar och hennes man Yasir dog som martyrer för att de inte hade tillmötesgått hädarna av Qurayshs önskemål och för att de vägrade att överge sin tro; ^Ammar, Yasirs son blev också torterad.

Profeten och hans följeslagare hade en hög tolerans mot hädarnas trakasserier och de höll sig stadiga på den rätta vägen och arbetade utifrån religionens regler. Hädarna av Quraysh avvisade deras kall till Islam och trakasserade dem på olika sätt. En dag kom en person som hette ^Uqbah fram till profeten, sallallahu ^alayhi wa sallam. ^Uqbah tog tag om profetens axlar och ströp honom hårt ända tills Abu Bakr kom och stoppade honom och sa: “ Vill du döda en man som säger att Allah är min Herre och som har givits bevis ifrån Allah.”

Profeten, sallallahu ^alayhi wa sallam, gav rådet till sina följeslagare att migrera till Habashah (Abyssiniah) där en kung—kristen på den tiden– regerade. Tio män och fyra kvinnor migrerade först och antalet som migrerade ökade tills de blev 83 män och 17 kvinnor exklusive antalet barn. För att skydda sig själva ifrån skada och för att finna trygghet och rättvisa migrerade de till Habasha. Detta var den första migrationen i Islam.

An-Najashiyy, kungen av Habasha, mottog och behandlade muslimerna väl och de njöt av den fred och trygghet som mötte dem i hans land. Hädarna av Quraysh försökte att övertyga kungen an-Najashiyy att gå emot muslimerna genom att erbjuda honom dyra gåvor. Allt detta förgäves: kungen gick inte deras önskemål tillmötes. Detta då han hade hört hur följeslagarna reciterade från Koranen om profeten Jesus och hans mor Maria. Kungen trodde på muslimerna och stöttade dem och trädde själv in i Islam och blev en mycket religiös muslim.

När antalet muslimer ökade i Madinah, uppenbarade Allah för profeten, sallallahu ^alayhi wa sallam, att migrera dit. Muslimerna började successivt att migrera den ena efter den andra i den ordning som Allah ville och i lydnad till profeten, sallallahu ^alayhi wa sallam. Hädarna av Quraysh var chockade av den snabba spridningen av Islam och de var desperata att finna ett sätt att eliminera det. Hädarna av Quraysh märkte av den kontinuerliga migreringen av följeslagarna till Madinah. Så de fruktade att profeten skulle göra samma sak och lämna Makkah. De höll ett möte i Dar an-Nadwah och följde ^Amr Ibn Hishams (Abu Jahl) råd och planerade att gemensamt mörda profeten Muhammad, sallallahu ^alayhi wa sallam. För att undvika att profetens släkt skulle hämnas hans död bestämde de sig för att sprida profetens blod bland de olika folkstammarna. Så de hämtade en man från varje stam och planerade att de skulle alla mörda profeten med sina svärd samtidigt. På så sätt skulle det försvåra för profetens släkt att hämnas. Ängeln Jibril, frid vare med honom, kom ner och informerade profeten om de onda planerna som hädarna av Quraysh smed. Ängeln Jibril sa till profeten att han inte skulle sova på sitt vanliga ställe då de vantrogna skulle dit och leta efter honom. Istället tog ^Aliyy ibn Abi Talib hans plats. När hädarna kom för att mörda profeten såg de att ^Aliyy låg i sängen och inte profeten.

Här kan ni läsa mer om vad som hände och om profetens migration till Madinah.

Historien om Islam är rik på visdom och goda exempel. Ta fallet med al-Faruq ^Umar Ibn al-Khattab som migrerade till Makkah med 40 av följeslagarna. Innan han migrerade begav han sig till platsen där ledarna av Quraysh samlades och han sade till dem:

“من أراد أن تثكله أمه أو ترمل زوجته أو تذهب روحه فليتبعني وراء هذا الوادي فإني مهاجر”

Vilket betyder: “Han som vill att hans mor förlorar honom, eller att hans barn blir faderlösa, eller att hans fru blir änka, eller att hans själ blir förlorad, låt honom då följa mig, för jag kommer att migrera."

Allahu akbar! Vilket mod! Trots att han visade sig för dem innan han migrerade så vågade ingen av dem att följa efter honom och skada honom. Säg mig, var kan vi idag hitta en människa med detta storartade mod som medföljs av visdom?

Vi har mycket att lära oss ifrån profeten och följeslagarna och bland detta är även att förlita sig på Allah vilket på arabiska kallas för Tawakkul. Följeslagarna hade en stadig tro på att Allah var den enda som kunde förse dem med seger. När hädarna av Quraysh kom överens om att tillsammans mörda profeten, sallallahu ^alayhi wa sallam, uppvisade han ett fullkomligt mod och en fullkomlig förlitan på Allah. Likaså ^Aliyy Ibn Abi Talib som sedan sov på profetens plats uppvisade ett gediget mod och en fullkomlig förlitan på Allah.

Av de händelser som ägde rum kring migrationen kan vi även lära oss om den stora kärlek som följeslagarna hade till profeten. Under migrationen till Madinah brukade Abu Bakr ibland gå framför profeten, ibland vid sidan om profeten, ibland bakom, ibland till vänster eller till höger om profeten. Så Allahs Sändebud frågade Abu Bakr om varför han gjorde så. Då svarade Abu Bakr: "Oh Allahs Sändebud, om jag går framför dig är jag rädd att fienden kommer bakifrån, och om jag går till höger om dig är jag rädd att fienden kommer ifrån vänster."

Allah, Allah. Vilken uppriktig och vacker kärlek de hade till profeten.

Sannerligen, att lyda Allah innebär att vi gör oss själva en förtjänst. Den som fruktar Allah kommer Allah att underlätta saker för honom och kommer att försörja honom ifrån källor han inte har förväntat sig.

Må Allah låta oss vara bland de som känner sötman av att följa i profetens fotspår och som har en fullkomlig förlitan på Allah.

Innan migrationen till Madinah