Att frikänna Allah från alla kroppsliga egenskaper
Kära muslimer, kunskapen om Tawḥeed (Guds enhet) har en hög status jämfört med andra former av kunskap. Detta då den behandlar det mest ädla ämnet för kunskap. Den handlar om att känna till Allah och vad som anstår Honom. Enligt Ahlus-Sunnah innebär läran om Tawḥeed att förkasta varje föreställning om kroppsliga egenskaper och undvika sådant som leder till att man förnekar Allahs egenskaper. Som Ibn ḥajar al-ʿAsqalaniyy uttryckte det i sin förklaring av Saḥeeḥ Al-Bukhariyy: ”Tawḥeed grundar sig på principen att bekräfta de egenskaper som med nödvändighet tillskrivs Allah – såsom tal, makt och vilja – samtidigt som man friar Allah från likhet med någon av skapelserna.”
Bevis från Koranen om att Allah inte liknar sina skapelser
Detta bekräftas i den heliga Koranen genom exempel såsom versen:
(لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ الْبَصِير)
vilket betyder: [Ingenting liknar Honom på något sätt alls, och Han tillskrivs egenskaperna hörsel och syn].
Likaså versen:
(وَلَمْ يَكُن لَّهُ كُفُوًا أَحَدٌ)
vilket betyder: [Absolut ingenting liknar Honom].
Även versen:
(وَلِلَّهِ الْمَثَلُ الأَعْلَىَ)
vilket betyder: [Allah tillskrivs fullkomlighetens egenskaper].
Och versen:
(فَلاَ تَضْرِبُواْ لِلَّهِ الأَمْثَالَ)
vilket betyder: [Dra inte paralleller till Allah].
Den tydligaste versen som friar Allah från all likhet
Den heliga versen {ليس كمثله شىء} (Laysa ka mithlihi shay’) är den vers som tydligast friar Allah från all likhet. Detta då man förstår av den att Allah är fullständigt fri från all form av likhet med skapelsen. Den innebär att Allah inte liknar någon av skapelserna på något sätt alls. Dessutom innebär denna vers ett avvisande av sådant som inte anstår Allah, såsom svaghet, okunskap, begränsningar och färg. Vad gäller versen:
(وَهُوَ السَّمِيعُ الْبَصِير)
Vilket betyder: ”och Han besitter egenskaperna hörsel och syn”; så innefattar detta ett fastställande av egenskaper som anstår Allah. Hörsel är en egenskap som anstår Allah, likaså syn. I denna vers nämnde Allah *tanzih* (dvs. att Han är fri från likhet med skapelsen) innan Han nämnde att Han besitter hörsel och syn, för att ingen ska missförstå saken och tro att Allahs seende och hörande liknar skapelsens seende och hörande.
Allah ser utan behov av ljus eller pupill. Han hör utan behov av öra eller något annat redskap, ty Allah liknar ingenting på något sätt alls. Han är inte en kropp och liknar inte kroppar.
Kära medmuslimer, att förklara att Allah är fri från att vara en kropp är en fråga som det råder konsensus kring inom det muslimska samfundet. Detta har även nedtecknats i de fromma föregångarnas böcker. Imam Aḥmad ibn ḥanbal fördömde dem som tillskrev Allah kroppsliga egenskaper.
Ordet Jism, det vill säga kropp, har aldrig använts om Allah
Imam Aḥmad sade också: ”Namnen – det vill säga namnen på ting – härleds från religionens och språkets lagar. Språkvetarna har således använt ordet *jism* (dvs. kropp) för det som har höjd, bredd och djup, som är sammansatt, utgör en avbild och är konstruerat. Inget av detta gäller Allah; Han är fri från allt sådant. Dessutom har inget liknande någonsin förmedlats inom religionen; termen *jism* (kropp) har aldrig nämnts i religionen i samband med Allah. Därför är det religiöst och språkligt ogiltigt att använda denna term om Allah.”
Detta återgavs från honom av Abul-Fadl at-Tamimi al-Baghdadi – ledaren för hanbaliterna i Bagdad under sin tid och son till deras tidigare ledare. Detta har även återgetts av al-Bayhaqi från Imam Aḥmad i boken *Manaaqib Aḥmad*.
Det är konsensus hos muslimerna att Allah inte liknar sina skapelser
Som ledaren för Ahlus-Sunnah, Abul-Hasan al-Ash‘ari, och andra har sagt: ”Allah, tillskrivs endast det som Han har tillskrivit Sig Själv med.” Därför är det ogiltigt att beskriva Allah som en kropp (*jism*). Författaren till *Al-Khisal* återgav från Imam Aḥmad att han själv ansåg den som en hädare som säger: ”Allah är en kropp, men inte lik andra kroppar.” Detta stämmer överens med vad som återgetts från övriga lärda. Det är belagt att ash-Shafi‘i anser den som tillskrev en kropp till Allah är en hädare; detta återgavs av as-Suyuti i *Al-Ashbah wan-Naza’ir*.
Dessutom nämns i *Al-Minhaj al-Qawim* av Ibn ḥajar al-Haytami att al-Qarafi och andra återgav att ash-Shafi‘i, Malik, Ahmad och Abu Hanifa sade: ”De som säger att Allah tillskrivs riktning eller kropp är hädare.” Det vill säga, de ansåg dem som hädare som tillskriver Allah en kropp eller en placering i en riktning, eftersom allt detta hör till skapelsens egenskaper. Även den salafitiske lärde Abu Ja‘far at-Tahawi nämnde i sin trosbekännelse – där han klargjorde Ahlus-Sunnah wal-Jama‘ahs tro – att ”den som tillskriver Allah en mänsklig egenskap har begått hädelse”.
Att vara en kropp, att vara sammansatt, att ha en gestalt och en avbild – allt detta hör till människors egenskaper. Den som därför tillskriver Allah något av detta är inte en muslim.