Tabarrok
Tabarruk, att söka välsignelser (Barakah) från Profetens lämningar är tillåtet. Nedan presenteras flera bevis till detta.
Al-Bukhariyy and Muslim har berättat att under Profetens sista Pilgrimsfärd (Hijjat-ul- Wada^), distribuerade profeten sitt hår. Profeten kastade småstenar i Jamratul ^aqabah (i Mina), slaktade får och delade ut kött till de fattiga och sedan rakade han sitt hår. Han rakade av håret på högra sidan av huvudet och gav håret till Abu Talhah al-Ansariyy; sedan rakade han av håret på den vänstra delen av huvudet och gav det till Abu Talhah, och talade om för honom att distribuera det bland folket. Vissa fick ett hårstrå andra fick två och så vidare.
Profeten delade personligen ut en del av sitt hår till folk nära honom, inklusive Umm Sulaym (en kvinnlig följeslagare) och Abu Talhah. På så sätt har profetens hårstrån spridits i de muslimska länderna. Profeten distribuerade sitt hår till folket för att de skulle söka välsignelser ( #barakah )ifrån det.
Likaså distribuerade profeten sina naglar bland muslimerna vilket har beskrivits i imam Ahmads Musnad. Följeslagarna sökte även välsignelser från andra saker som tillhörde profeten. Imam Muslim har återberättat i sin Sahih att Asma´, Abu Bakrs dotter, visade några människor profetens klädesplagg, jubbah, som fanns kvar i hennes syster ^A´ishas hus (^A´isha var profetens fru). När ^A´isha dog fick Asma´profetens jubbah. Följeslagarna brukade söka välsignelser från denna jubbah genom att använda det vatten som jubbahn hade blivit blötlagt i. Vattnet använde dem för att behandla och bota de sjuka från sina sjukdomar.
Historien om Handalah
At-Tabaraniyy och imam Ahmad berättade via Ibn Hadhyam att han gick med sin farfar, Hadhyam, till profeten. Haydhyam sade till profeten; " Jag har söner och sonsöner, vissa av dem har nått puberteten och andra är fortfarande små barn". Han pekade sedan på barnet vid honom och sade till profeten: "Detta barn är den yngsta av dem". Profeten tog detta barn, som hette Handalah, åt sidan, strök på hans huvud och sade till honom: "Barakallahu fiik" vilket betyder "må Allah välsigna dig". Efter det började folk att skicka en person med svullet ansikte och en tacka med svullna spenar. Handalah placerade då sin hand på det ställe på huvudet som profeten hade strukit, sedan lade Handalah sin hand på det svullna stället och sa "Bismillah" varvid svullnaden blev botad.
Tabarruk och tawassul
Ibn Abi Shaybah berättade via Ibn Hajar al-^Asqalaniyy att det var följeslagarnas tradition att placera deras händer på handtaget (rummanah) av Profetens minbar när de gick in i Profetens moské (Masjid an-Nabiyy). De placerade sina händer på samma ställe där profeten brukade placera sin hand. De brukade be (göra du^a) till Allah och hoppades att deras böner skulle bli accepterade då de höll sina händer på samma ställe som profeten gjorde. Detta praktiserande tydliggör två saker;
- Det är att det är tillåtet att fråga Allah för saker via Profeten (tawassul) efter hans död.
- Det är att det är tillåtet att söka välsignelser (barakah) från Profetens lämningar.
Besöka profetens grav
Al- Tabi^in (de som inte såg profeten men som följde honom när han var vid liv eller som följde följeslagarna) brukade söka välsignelser från profetens grav. Thabit al- Bunaniyy sade att han brukade gå till Anas Ibn Malik-- en ärad följeslagare--pussa hans händer och säga: "Dessa är de händer som vidrörde Profeten." Han brukade även pussa Anas Ibn Maliks ögon och säga: "Dessa är de ögon som såg Profeten."
Iman Ahmad, Al-Hakim och andra har berättat om Marwan Ibn alHakam--en orättvis ledare--att han en gång passerade profetens grav och såg en man med sin kind lutad mot profetens grav. Marwan Ibn al-Hakam frågade: "Vet du vad du gör?" När Marwan Ibn al-Hakam kom allt närmare graven insåg att mannen var Abu Ayyub al-Ansariyy, en av de största av Profetens följeslagare.
Abu Ayyub al-Ansariyy svarade, "Ja, jag vet vad jag gör. Jag kom till Allahs Sändebud och inte till (grav)stenen".
Vidare, i sitt svar, sade Abu Ayyub al-Ansariyy att han hörde Allahs Sändebud säga: "Gråt inte över Religionen Islam om ledarna (här inkluderas även sheikher och domare) styr korrekt. Snarare, gråt över Religionen om ledarna styr inkorrekt." Genom detta svar talade han om för Marwan Ibn al-Hakam att: "Du är inte en av de ledare som styr korrekt utifrån Islamiska regler".
Khalid ibn- Walid och huvudbonaden
Att söka välsignelser (Barakah) från profetens lämningar är en tillåten handling som bekräftas av al-Bayhaqiyy i sin bok Dala'il an-Nubuwwah. Han berättade en sahih hadith (en Sahih hadith är en av de två typer av hadither som man kan lita på vid religiösa utlåtanden. Den andra typen kallas för hasan hadith) om att Khalid Ibn al-Walid tappade en huvudbonad (qalansuwah) som han bar under striden av al-Yarmuk. Han frågade folket att hjälpa honom söka efter den. Till slut fann de hans huvudbonad. De märkte att huvudbonaden var väldigt gammal och tyckte att det var konstigt att han var så mån om att hitta den. Då berättade Khalid Ibn al-Walid till dem att: "Profeten utförde ^Umrah och rakade sedan sitt hår. Tillsammans med resten av folket sprang jag för att få en del av hans hår. Jag fick några hår från den främre delen av profetens huvud vilka jag la i just denna qalansuwah. Varje gång jag stred med denna qalanwuwah, gav Allah mig seger." Khalid Ibn Walid, var en stor Följeslagare som sökte välsignelser från Profetens hår- i hopp om att Allah skulle ge honom seger under striderna. Han var en stor, modig hjälte och han förlorade aldrig en strid efter detta. En romersk ledare vid namnet Georgeah frågade Khalid Ibn al-Walid innan al- Yarmuk striden: "Har Allah sänt ner en svärd från himlen till Profeten som han i sin tur gav dig den då varje gång du strider så vinner du? Är det därför de kallar dig "Allahs Svärd"?" Vid denna stund informerade Khalid Ibn al-Walid honom om Islam. Georgeah frågade: "Vad får man ut av att träda in i er religion?" Khalid Ibn al- Walid svarade "Han blir en av oss, och Allah förlåter alla hans synder." Sedan frågade Georgeah: "Vad behöver man göra för att träda in i er religion?" Då lärde Khalid Ibn al- Walid honom Trosbekännelsen (de två shahadas.) Georgeah uttalade Trosbekännelsen, gick sin väg och utförde ghusl, bad två rak^ah (bönecyklar) och ställde sig sedan vid den Muslimska armén. Han deltog i striden tills han dog- och han dog som en martyr.
Tabarruk är tillåtet
Imam Ahmad bin Hanbal frågades om att vidröra och pussa profetens minbar samt om att besöka profetens grav i syfte att söka välsignelser ifrån dem. Imam Ahmad svarade:
"Detta är inte förbjudet".
(återberättat av ^Abdullah, Imam Ahmads son, i sin bok "Al^Ilal wa Ma^rifatul rijal"). Likaså har imam Ahmad sagt att det är gillat att utföra tawassul via Profeten när det råder torka.
Tabarruk är en högst tillåten handling och ingen muslim bör gå miste om de välsignelser som finns i profetens lämningar. Detta är vad ahlul sunna wal jamaa^a säger om al tabarruk och om någon säger det motsatta är det avvisat. Även om den som säger det motsatta påstår sig själv vara en ledare, en Sheikh, och har flera följare men som han har vilselett. Det är då vi ska gråta över sådana ledare. Håll er till ahlul sunna wal jamaa^as läror.
Haditherna som har nämnts innan är några enstaka dokumenterade bevis som tydliggör att Profeten, sallallahu ^alayhi wa sallam, lärde oss att där finns en stor fördel i att söka välsignelser (barakah) från Profetens lämningar och från de rättfärdiga muslimerna. Att söka välsignelser på detta sätt är en metodologi som muslimer har ärvt från Följeslagarna, deras följare och de efter dem som är bland Kunskapens Folk. Och denna metod fortsätter muslimerna med än i dag. De som däremot påstår att tabarruk är en förbjuden handling inom Islam följer definitivt INTE Följeslagarnas metodik utan de har valt att följa deras egna väg.
Vi ber Allah ödmjukt att vägleda oss på den rätta vägen och låta oss dö som goda muslimer.
Och Allah vet bäst.