Profetens liv

Profetens mamma hette 'Aminah Bintu Wahb. Många goda saker hände med 'Aminah under hennes graviditet med profet.

Bland dessa är;
- Hon kände aldrig en tyngd vilket gravida normalt brukar göra. Detta resulterade i en enkel graviditet.
- Hon drömde om att en stjärna föll ner i hennes sköte. När hon sökte efter tolkning till den drömmen, berättade de för henne att hon kommer föda en mästare och en ledare till folket.
- Om hon skulle hämta vatten ur brunnen, reste sig vattnet till ytan- allt till ära för den hon bar i magen.
- Fåglarna brukade samlas hos henne för att ära den hon bar i sin mage.
- En gång sade hon: "Medan jag halvsov, kom någon till mig och frågade om jag kände mig gravid. Jag svarade att jag inte gjorde det. Sedan sa han till mig att jag var gravid med mästaren och Profeten av denna nation". Utifrån denna incident fick hon bekräftat att hon var gravid.

^Abdullah Ibn ^Abdul-Muttalib, Profetens pappa, hann aldrig träffa sin son Muhammad. Han dog medan ‘Aminah fortfarande var gravid. Hans far fick aldrig möjligheten att träffa den sista av alla profeter. 'Abdullah ibn 'Abdul-Muttalib var vacker till utseendet och hade en hög moral. Flera kvinnor ville gifta sig med honom. Men 'Aminah var den som blev hans fru. När Abdullah ibn 'Abdul-Muttalib reste till Storsyrien blev han sjuk på hemresan. Han stannade kvar i Yathrib (Medinah) hos sina morbröder och dog av sin sjukdom och lämnade den unga 'Aminah som änka.

 

Det är rekommenderat att lära sig upp till 20 namn (av de manliga förfäderna) ifrån profetens ätt. Det är dock obligatoriskt för en muslim att känna till att profeten heter Muhammad son till ^Abdullah.

Han är Muhammad sallAllahu ^alayhi wa sallam, son till ^Abdullah, son till ^Abdul-Muttalib, son till Hashim, son till ^Abdu Manaf, son till Qusayy, son till Kilab, son till Murrah, son till Ka^b, son till Lu’ayy, son till Ghalib,son till Fihr, son till Malik,son till an-Nadr, son till Kinanah, son till Khuzaymah, son till Mudrikah, son till Ilyas, son till Mudar, son till Nizar, son till Ma^add,son till ^Adnan, och efter det går hans härkomst till Profeten Isma^il, Profeten Ibrahims son, frid vare med dem

Den dagen han föddes slocknade en stor eld som hade brunnit i 1000 år. Denna eld  brukade dyrkas av Perserna som var eld dyrkare. Vattnet av Sawah sjön torkade ut. En högfärdig diktator vid namnet Kisra hade ett stort slott med flertalet balkonger. När profeten föddes skakade detta slott så att 14 av dess balkonger föll. Djävulen skrev ut av ilska när profeten Muhammad föddes. Det sägs även att djävulen skrek ut av ilska när han togs ut ur Paradiset och förbjöds ifrån den och när suratol Faatiha uppenbarades.

Det var de arabiska kvinnornas tradition att lämna sina barn till ammerskor på landet. Det är viktigt att känna till att när en kvinna ammar ett barn en viss mängd mjölk blir hon barnets mamma i amning och hennes barn blir det ammade barnets syskon i amning. Halima har själv berättat historien om hur hon blev den som fick amma profeten, hon sa: “ Det var ett år av torka när jag reste till Makkah med andra kvinnor från Sa^ds folkstam för att leta efter bebisar att amma. Jag red på en åsna då vår kamel knappt producerat någon mjölk och mitt barn höll oss vaket hela natten gråtande av hunger. Även mina bröst  producerade knappt någon mjölk till mina egna barn. Vi hade inget annat än hopp. Vi kom fram till Makkah, när ammerskorna upptäckte att bebis Muhammad var faderlös, ville ingen acceptera att ta emot honom och amma honom.  Ammerskorna hoppades få finansiell generositet från barnets fader och Muhammad var faderlös. Var och en av oss trodde att hans mamma inte skulle vara så hjälpsam. Vi fortsatte att avvisa att ta Muhammad, ända fram tills att alla andra kvinnor hade hittat bebisar att amma förutom jag. Jag ogillade att återvända tomhänt, så jag sa till min man att jag ska ta den faderlösa Muhammad. Jag svär vid Gud, den stunden jag satte honom mot mitt bröst, blev mina bröst fulla av mjölk. Han tog mitt bröst och tog sitt behov och mitt barn gjorde likaså. Den natten gick min man ut för att titta till vår kamel, och till hans förvåning var Kamelens spenar fulla av mjölk. Snart var vi båda mätta och belåtna. Min man tittade på mig och sade: "Jag svär vid Gud att du har valt en välsignad själ.""

Halimah uppfostrade profeten tills han blev 2 år och 2 månader gammal, därefter lämnade hon tillbaka honom till hans mor. Profetens uppväxt var olik andra barns uppväxt. Han brukade växa på en dag såsom barn växer på en hel månad.
Halimas söner och profeten blev bröder "i amning" då Halimah ammade profeten.

En dag när profeten lekte med sina bröder bakom ett hus inträffade en extraordinär sak.
Profetens bror rusade in till sina föräldrar av rädsla och sade; "Hjälp min bror, två män kom och öppnade hans bröst".
Halimah och hennes man sprang ut och såg hur profeten stod med ett blekt ansikte. Halimah liksom hennes man kramade om profeten och hennes man frågade profeten; " Vad har hänt med dig min son"? Profeten svarade att två män i vita kläder kom till honom och lade honom ner för att sedan öppna hans bröst. Men han visste inte vad de gjorde.

Dessa två som såg ut som män var i verklighet änglarna Jibril och Mika’il. De intog skepnaderna av män (men utan könsorgan då änglarna varken är maskulina eller feminina. Och de intar enbart skepnaden av en man). Det sägs att de tvättade profetens bröst med Zamzam water, hagel vatten samt snö vatten. Sedan sydde de igen honom med Allahs Vilja och stämplade på hans rygg, mellan axlarna, ett ovalformat märke, som var en sigill för profetskap.

Även som ett äldre barn uppvisade profeten särskilda vanor. Han var blygsam när han ville uträtta sina behov. På den tiden fanns inte toaletter som idag. Han brukade gå långt bort för att uträtta sina behov. Han gick så långt att inga hus kunde skådas. När han brukade gå genom berg och dalar brukade varje träd och sten säga; "Frid vare med dig oh Allahs Sändebud". Profeten brukade då titta åt och höger och vänster men såg inte någon människa som yttrade det.

Efter att Halimah lämnade tillbaka profeten till hans mor Aminah tog Aminah profeten till al-Madinah för att han skulle träffa sina morbröder. Hon stannade där i en månad. På sin väg tillbaka till Meckah dog Aminah, må Allah vara barmhärtig mot henne. Profeten var då 6 år gammal. Hans farfar ^Abdul Muttalib tog hand om honom. Detta då profetens fader, ^Abdullah, må Allah vara barmhärtig mot honom, redan hade dött när Aminah var gravid med profeten. 

Det sägs att när profetens mamma dog kramade hans farfar honom så mycket och uppvisade känslor gentemot honom som han aldrig gjort mot sina egna söner. När profetens farfar ^Abdul-Muttalib var döende rekommenderade han profetens farbror Abu Talib att ta hand om profeten. Profetens farbror älskade profeten Muhammad, sallAllahu ^alayhi wa sallam, väldigt mycket, och han brukade favorisera honom över sina egna barn. 

Profeten hade totalt 7 barn varav 6 av dem med hans första fru Khadija bintu Khuwaylid. 

En kort historia om Khadijah:

Profeten Muhammad stannade  med sin farbror Abu Talib och brukade gå ut med honom och handla med karavaner. När profeten blev 25 år gammal erbjöds han att gifta sig med Khadija. Hon var ägarinnan till några karavaner och profeten arbeta åt henne. Hon hade aldrig träffat på en sådan pålitlig människa. Profeten accepterade att gifta sig med henne. Khadija en änka innan hon gifte sig med profeten och många friare hade frågat om hennes hand och kom med generösa erbjudanden men hon tackade nej. Hon var den rikaste bland sitt folk och en högt respekterad kvinna. Khadija var 40 år gammal när hon gifte sig med profeten. När profeten mottog Uppenbarelsen om att han var Profet var hon den första som trodde på honom och trädde in i Islam.

Tillsammans fick de;  Fatima, Um kulthum, Zaynab, Ruqayyah, Al-Qassim, och ^Abdullah.

Från Maria al Koptia fick han Ibrahiim. 

Samtliga barn dog under profetens liv förutom Fatima, som var al-Hasan och al-Husayns mamma, hon dog 6 månader efter sin faders död, må Allah vara barmhärtig mot henne och mot profetens rättfärdiga släkt. 

Profeterna stöttades av mirakel för att bekräfta att vad de förmedlade var sant. Endast profeterna får mirakel. Mirakel är något som är extraordinärt, något ovanligt som inte inträffar i det vardagliga livet. Till skillnad från magi, kan inte mirakel efterliknas av någon annan. Högt religiösa människor (awliyya´) kan också stöttas med extraordinära saker, men då de inte är profeter kallas det inte för mirakel utan det kallas för karamah. Det innebär att något extraordinärt behöver åtföljas av profetskap för att det ska kallas för mirakel.

Här är några av profetens mirakel:

- Den Heliga Koranen, den bästa av alla mirakel

 - Den gråtande trädstammen. Al Bukhariy har berättat om en gråtande trädstam som grät av sin längtan til profeten. Detta då profeten brukade luta sig mot just denna trädstamman när han gav sin predikan. När han istället började att predika ifrån en mimbar så började trädstammen att gny varav profeten steg ner ifrån mimbar och kramade om trädstammen som tröst. Så tänk att en trädstam längtade till profeten, hur är det inte då med oss?

- Den talande kamelen som kom till profeten och grät för att hans ägare behandlad honom dåligt

- Den talande vargen som bevittnade att Muhammad var Allahs Sändebud vilket ledde till att en icke troende trädde in i Islam

 - Vattnet som forsade mellan profetens fingrar som släkte de muslimska soldaternas törst

 - Återvändandet av Qatadahs öga 

- Trädet som talade och bevittnade att Muhammad var Allahs Sändebud och som resulterade i att en icke troende trädde in i Islam

Profetens utseende är bekräftad av de autentiska och kända berättelserna återberättade av bland annat ^Aliy, Anas Ibn Malik, Abo Hurayrah, Al-Baraa' Ibn ^Azib, ^A´ishah och Ibn ^Abbas. Profeten var inte extremt lång inte heller kort. Han hade en vit hud med svag rosa ton och svart hår. Hans hår var varken rakt eller krulligt, snarare en aning lockigt och nådde ner till axlarna. Han hade inte mer än 20 grå hårstrån i skägget och på huvudet. Han brukade kamma håret framåt ner över ögonbrynen och skiljde det därefter i en mittbena. Han doftade godare än musk.  Han hade det vackraste ansiktet som varken var för långt eller för brett, snarare vackert som solen och månen. Ansiktet var nästan runt med fullkomliga proportioner, det var som om solen lyste från hans ansikte, så svettdropparna i hans ansikte liknande pärlor och de doftade bättre än musk. När han log, sken hans ansikte som månen. Hans panna var bred och den liknade ljus från tända lampor, hans ögonbryn var böjda och långa och de var inte sammanväxta i mitten. Hans ögon var djupt svarta och med lite rött i det vita. De var stora och runda och det såg ut som om det var kol på ögonen, ögonfransarna var långa och böjda.

Hans ögon blickade mer på jorden än himlen. Näsan var vacker och harmonisk, lite böjd på mitten. Hans kinder buktade varken in eller utåt, han hade tätt fullskägg. Munnen var bred med fina, passande vita tänder med lite mellanrum. När han talade sågs ordens skönhet på honom och det var som om ljus kom ut från hans vackra mun. När han var tyst ingav han folk respekt, hans läppar var bara leende och hans öron var fullkomliga och han hade den vackraste hals. Den synliga delen av hans hals liknade en silverkanna som sken med silvrigt och gyllene ljus. Han hade breda och kraftiga axlar och hans leder var kraftiga. Han hade ett brett bröst som var i linje med hans mage. Han hade inte hår på bröstet och magen annat än en smal linje till naveln. Han hade hår på armar och axlar och hade en bred rygg samt stora händer och fötter som var lena.

Han hade långa fingrar och tår. Hans ben var starka och hans armar var långa. På hans rygg mellan skulderbladen fanns profetians sigill. Han gick med långa och snabba steg, det var som om han alltid gick i ned-förs backe. När han vände sig vände han hela kroppen. Den som såg honom hade respekt för honom och den som lärde känna honom älskade honom. Hans tjänare Anas, må Allah höja hans rang, sade vad som betyder: jag har inte känt doften än något ljuvligare än profetens doft eller vidrört något som var mjukare än profetens hand. Den som skulle beskriva honom skulle nog säga: "jag har aldrig sett någon varken före eller efter honom som var så vacker."

Profeten Muhammad sallAllahu ^alayhi wa sallam immigrerade till Madinah efter en order av Allah och han levde där i 10 år och dog 63 år gammal. Han begravdes i ^A’ishah hus, må Allah belöna henne. Muslimer runt om i världen besöker profetens grav vilket är en belönande handling och sänder sina hälsningar till honom.