Koranen

Koranverser av två typer

koranverser

Koranverser av två typer

Koranverser av två typer är artikelns ämne. När vi läser koranen eller hör någon recitera den är det viktigt att vi förstår betydelsen av det.  Det finns Koranverser av två typer; Muhkamaat & Mutashaabihaat.
Allah sade i surat al- ^Imraan vers 7:

هُوَ الَّذِي أَنزَلَ عَلَيْكَ الْكِتَابَ مِنْهُ آيَاتٌ مُّحْكَمَاتٌ هُنَّ أُمُّ الْكِتَابِ وَأُخَرُ مُتَشَابِهَاتٌ ۖ فَأَمَّا الَّذِينَ فِي قُلُوبِهِمْ زَيْغٌ فَيَتَّبِعُونَ مَا تَشَابَهَ مِنْهُ ابْتِغَاءَ الْفِتْنَةِ وَابْتِغَاءَ تَأْوِيلِهِ ۗ
[سورة آل عمران/آية ٧]

Detta är en del av vers 7 och betyder:
(Oh MuHammad, Allah är Den som har sänt ner Boken till dig som innehåller muHkamaat verser, som är grunden av Boken och andra verser som är mutashaabihaat. De som har en avvikande tro från sanningen i sitt hjärta, följer mutashaabihaat ayat i oenighet med religionen och söker opassande betydelser som är förenligt med deras villfarelser.)

MuHkamaat ayat

Dessa är de verser i Koranen som har EN betydelse enligt de regler i det Arabiska språket eller så är betydelsen av versen tydligt känt.

Exempel på dessa verser är:

‎لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَىْءٌ
[سورة الشورى/آية ١١]

Surat Ash-Shura, ayah 11 betyder: [Absolut ingenting liknar Honom]

Och versen:

{‎وَلَمْ يَكُنْ لَهُ كُفُوًا أَحَدٌ} [سورة الإخلاص/آية ٤]

Surat al-Ikhlas, ayah 4 betyder: [Det finns ingenting som är jämlikt Honom].

Mutashaabihaat ayat

Dessa är de verser som kan ha flera betydelser enligt de regler av det arabiska språket. De lärda i Islam har givit verserna välgenomtänkta korrekta betydelser. Låt oss titta på några av de verser som tillhör mutashaabihaat verserna.

Surat Taha, vers 5

{الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى}
[سورة طه/ءاية ٥]

En av betydelserna av denna vers är: [Allah härskade över Tronen.]

Alltså att Allah härskade/ underkuvade tronen i det eviga, en underkuvelse som inte har en början. Imam Ibn Rajab al-Hanbaliyy förklarade termen al-istiwa’, i SuratTaha, ayah 5:

{الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى}

som al-istila’, som betyder just underkuvelse/ härska över. Läs mer om ordet "istiwa"  i versen Taha.

Enligt reglerna i det arabiska språket tillhör denna vers mutashaabihaat verserna; de kan ha flera betydelser. De lärda i religionen har givit dem betydelser som är förenligt med religionen och deras betydelser motsäger inte muHkamaat verserna. Koranverser säger inte mot varandra, inte heller motsäger profetens aHadith varandra. Inte heller motsäger haditherna Koranen.

I sin bok, Al-Mu^taqad, skrev Imam al­Bayhaqiyy i en återberättarkedja som går bak till al­’Awza^iyy och Imam Malik och Sufyan ath-Thawriyy och al­Layth Ibn Sa^d att när de frågades om verserna och ahadith som är mutashaabihaat, svarade de:

“Acceptera dem som de uppenbarades utan att tillskriva dem ett "hur".

När de lärda i religionen säger "utan att tillskriva ett hur" menar de att Allah är fri från att likna någonting. Han är fri från att sitta, stiga, stå, vila. Likaså är Han är fri från att ha extremiteter, en kropp och organ. Det som beskrivs med ett hur har ett utseende och Allah är Skaparen av alla utseenden och former.

Suratol Hadeed vers 4

{وَهُوَ مَعَكُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ}
(Wa-huwa ma^akum aynamaa kuntum)

Versen refererar till att Allah har Kunskap om oss var vi än befinner oss. Denna betydelse gavs av Sufyan ath-Thawriyy, ash-Shafi^iyy, Ahmad, Malik, och andra. Denna vers är alltså mutashaabiha och därför måste man ge den dess korrekta betydelse såsom profeten och de lärda har lärt oss. Vi ska inte ge den en ytlig betydelse såsom vi gör med verserna som är muHkamaat.

Suratol Qaf  vers 16

{‎وَنَحْنُ أَقْرَبُ إِلَيْهِ مِنْ حَبْلِ الْوَرِيدِ}[سورة ق/ءاية ١٦]

Versen betyder: Allah vet om alla sina skapelser mer än vad de vet om sig själva.

Vad gäller denna vers tror vissa rent bokstavligen att Allah är avståndsmässigt nära våra vener i halsen. Detta är inte förenligt med islamisk shari^a att tro på detta vis. Detta då Allah är fri från att uppehålla sig i en riktning eller plats.

Suratol Fadjr vers 22

{وَجَاءَ رَبُّكَ وَالمَلَكُ صَفًّا صَفًّا}

Den ta’weel, den tolkning som Imam Ahmad ibn Hanbal gav versen var: [En indikation av Guds Makt har kommit]. Imam al Bayhaqiy sade i sin bok ”Manaqib Ahmad” att denna sanad (kedja) av berättare är sahih (autentisk). Versen betyder inte att ”Allah har kommit från en plats till en annan”. Så var varnade för de som inte tolkar mutashaabihaat verserna korrekt. De tolkar ordet ”ja’a” i versen som om att Gud förflyttar sig från en plats till en annan. Vi följer det våra erkända lärda i religionen säger och imam Ahmad ibn Hanbal var en av de topplärda av ahlul Salaf. Ibn al-Jawziyy al­Hanbaliyy, en lärd i religionen från Imam Ahmads skola, berättade att Imam Ahmad gav specifika korrekta betydelser av de verser som är mutashabihat. Han sade även att detta bevisar att Imam Ahmad inte trodde att ”al maji'ah” (substantivet för verbet ja’a) i versen betyder att Allah rör sig från ett ställe till ett annat. Dessutom sade Imam Ibn al­Jawziyy att det är omöjligt att tillskriva Allah med egenskapen av att röra sig. Denna egenskap är avsedd för skapelserna och inte för Skaparen.

För att ens dyrkan ska vara accepterad måste man ha rätt kunskap om Allah. Den som tillskriver Honom en plats eller en egenskap som tillskrivs skapelserna har en fel förståelse av religionen. Allah liknar inte oss och vad du än föreställer dig i dina tankar så liknar Allah inte det. Allt du kan föreställa dig är skapat. Men Allah är Skaparen och går inte att föreställas.

Läs mer om Guds egenskaper.